Åh kan inte allt bara bli bra.

kan inte jag få ett normalt liv nångång.

En familj som älskar mig,en mamma och pappa som bryr sig om mig.

En bästavän,en jag kan lita på,berätta allt för..inte vara rädd för vad jag säger.. och inte tänka mig för innan jag säger nåt. Utan jag vill ha nån jag kan vara mg själv med. En kille? visst. Men tyvärr jag får inte hänga med killar.

En tjej? nej tyvärr har jag en tjejbästavän så gillar inte mina föräldrar henne utan måste alltid kommentera nå jävla skit om henne.

En mamma som faktiskt bryr sig om mig? jag ber varje dag om en, får jag en? nejnej. Såklart jag inte får, det är ju jag. Jag får aldrig det jag önskar, det jag vill ha mest av allt. 

En pappa som inte slår mig,kallar mig för saker,utan bryr sig och älskar mig? ÅH GUD SNÄLLA GE MIG EN SÅN PAPPA. JAG BER OM EN SÅN. VARJE DAG,VAJE MINUT,VARJE SEKUND! 

Jag hatar alla,allt.

Mitt liv,mina föräldrar,skolan jag går på,jag hatar mig själv.

& nu ska jag förklara varför.

-Varför hatar du dina föräldrar,kompisar,din skola?

-Därför att dom har slått mig hela mitt liv, dom har kallat mig för saker.

som t.ex hora,du är värdelös,slampa,jag hatar dig, du är inget o ha, du är ful, äcklig,hopplös ,att dom inte älskar mig,att ingen gillar mig..

Jag hatar dom så jävla mycket.

Visst dom kan vara snäll,ge mig pengar låta mig vara med mina så kallade 'kompisar'.

Men jag vet att dom låter mig göra det för att ingen ska veta vad som händer & har hänt.

Jag vet att jag är ful,äcklig,hopplös,värdelös, och att jag är inget o ha, en slampa,en hora.

Jag vet det, jag vet allt det där, men det gör ändå ont och få höra.

Ingen vet hur jag känner ingen vet vad jag tänker på.Ingen vet hur jag känner.

Ingen känner mig,ingen känner den riktiga mig. Jag hatar mig själv. Fyfan önskar att jag kunde dö.Dö nu,om nån minut,om nån sekund, närsomhelst. Bara snart.

Snart hoppas jag att jag slipper höra att jag är ful,äcklig,värdelös,hopplös en slampa en hora ,att ingen vill ha mig, att ingen älskar mig,att ingen gillar mig, även ifall allt det där är sant så vill jag inte höra det.

Jag vill slippa höra det,slippa höra allt.

Skolan hatar jag,alla är falska där,det går inte att lita på nån. Inte en enda jävel.

Rykten sprids hit o dit.

Alla dömer andra,mobbar,kallar andra för saker,kollar ner på dom,skriker massa ord efter dom då dom går förbi.

Det händer mig,varje dag. Jag hatar det,vill försvinna, jag vill ba gråta varje dag jag är där men jag gör inte det.

Jag vill inte att dom ska få se att allt dom gör är att trycka ner mig ännu mer, att dom ska se att jag verkligen är svag och inte så stark som jag ser u

Jag gråter ,gråter och gråter varje dag. Men inget händer,ibland önskar jag att jag en dag vaknar,klär på mig, går till skolan och allt skulle vara slut.Allt mobbning,, alla ord,alla som trycker ner en. 

Men det händer inte,inget händer,inget kommer o hända.

Jag ler& skrattar varje dag, men allt det är falskt,jag vill inte le,jag vill inte skratta. Jag vill dö.

Jag gör det för att ingen ska veta nåt, det som händer..och har hänt.

Jag vill bara försvinna,dö.Men jag är rädd för att det ska göra ont.. att dö.

Men det är jag väl värd..att få lida. Att ha ont. 

försvinna,dö,osynlig,fet,ful,äcklig,värdelös.